Welcome!

En ung dam vandrar ensamt i den lugna, magiska vårvädret. Hon sätter sig på en bänk framför vattnet som är lugnt och stilla. Det är en sån unik solnedgång som speglar sog över vattnet. Hon kom just från skolan som är i närheten av denna plats. Hon lägger väskan vid henne och tar av sig jackan. Hon sitter blundande och njuter av vårvinden som smeker henne. Strax efter kommer någon, som hon känner från skolan, och sätter sig bredvid henne.
Hon öppnar ögonen och ser att han hade kommit och suttit bredvid, sen blundar hon igen.

W: (lugnt, blundande) så du kom..
M: (lugnt) Ja, jag kom..

De satt tysta en stund.

W: (lugnt) Tror du att det är rätt det vi gör?
M: Jag bryr mig inte om det vi gör är rätt eller fel..
W: Är du inte rädd, ororlig för dig själv?
M: Varför ska jag vara det, dessutom så gör vi inget speciellt heller, bara att prata med varandra är ju inget fel direkt.
W: Men du är min lärare...
M: Kan inte vi glömma det där efter skol-tiden.
W: Visst..

Den unga mannen närmade sig till henne. Tog hennes hand och log när hon öpnade ögonen och såg på honom.
M: Jag älskar dig
W. Jag mer..
M: Kan vi gå til en kafetería eller någon annanstans?
W: Jag måste hem snart.. Jag kan inte lämna min mamma för länge.
M: Mm ok..

Den unga damen stog upp och släppte hans hand.. Och tog på sig sin jacka och la väskan på axeln.
W: Det är bäst att vi glömmer allt..
M: Varför gör du så här?
W: Fattar du inte att du kommer få sparken om någon vet att vi träffas!
M: Men vi träffas ju inte i skoltiden!
W: Min käraste.. Det kommer aldrig att funka, inte minst du kommer att trötta på allt och lämna mig..Är det inte bättre att du gör nu än när jag inte kan leva utan dig..

Den unga mannen stog upp och såg henne i ögonen. Tog hennes hand igen.

M: Min käraste.. Jag kommer aldrig att tröttna.. Vad tror du att jag är för någon sorts man?
W: Du är svensk och jag är arab. Du är kristen, och jag är muslim. Du är min lärare, och jag är din elev. Du är 23 år och jag är 15 år! Tror du att det kommer funka nu då?
M: Visst, men du glömde att nämna att vi älskar varandra. Du sa själv att inget var viktig för dig mer än mig. Och för mig är inget viktig än att vara med dig!
W: Kom igen.. Kärlek är inte det enda viktiga i livet.. Ok vi säger att vi älskar varandra, och sen? Vad ska hända härnäst? Du kommer få sparken om någon såg oss. Och jag kommer bli dödad om någon av min family såg oss. Jag med en svensk! Du kommer säkert vilja ha mer, och det kan jag inte ge! Du kommer bli trött, jag är bara 15 år! För mig spelar det inget roll om du var ens 30 år. Men det är du som kommer tröttna!

Den unga mannen släppte hennes hand och satte sig igen.
Hon såg honom och önskade att allt var annorlunda. Men det går inte. Det är bara så som det är. Hon närmade sig till honom och gav honom en lätt kyss och vände om och gick. Hon gick utan att vända sig om, hon kunde inte visa sina strömmande tårar för honom. Han har nog sina egna bekymmer.
Han såg henne medan hon gick ifrån honom utan att vända sig om och se honom en gång till föränn hon var borta. Han satte där och försökte att lugna ner sig. Glömma, det är vad han måste göra. Det hon sa nyss var rätt. Och om det fortsätter så blir det ännu väre för båda. det är bättre att låta allt som det är. Och inte gräva djupare. För då kanske man kan aldig se ljuset igen...